Sveriges grundlagar

Sverige har några grundlagar, närmare bestämt fyra stycken grundlagar. De är; 1) Regeringsformen, 2) Successionsordningen, 3) Tryckfrihetsförordningen, 4) Yttrandefrihetsgrundlagen. Vad de fyra grundlagarna säger ska vi återkomma till, men först ska vi slå fast att en svensk grundlag innebär att det ska vara mycket svårare att avskaffa en sådan.

En grundlag står alltid över andra svenska lagar. Skulle en annan lag stå i direkt motsats till någon av Sveriges grundlagar, kan den alltså inte stiftas.

Endast så kan en grundlag ändras

En grundlag kan endast ändras om riksdagen beslutar samma sak, först före ett riksdagsval, och sedan en andra gång efter ett ordinarie riksdagsval, som alltid hålls vart fjärde år. Det innebär med andra ord, att först ska en riksdag – som har valts av folket – komma fram till samma beslut som en riksdag – som på nytt har valts av folket.

Först då ändras en grundlag i Sverige och detta för att riksdagen – som är det enda organ i Sverige som stiftar lagar – ska representera folket så brett som man bara kan.

Det innebär de fyra grundlagarna

1) Regeringsformen – denna grundlag fastställer att all makt i Sverige alltid utgår från folket oh att makten utövas genom riksdagen. Att vi har förtroendevalda politiker i Sverige som röstas in till riksdagen som är det organ som har makten i Sverige. "All offentlig makt i Sverige utgår från folket och riksdagen är folkets främsta företrädare" – så står det bland annat i Regeringsformen. Dessa regler, om hur Sverige ska styras har funnits ända sedan 1300-talet. Så denna grundlag är bland den allra viktigaste lag som vi har i Sverige.

2) Successionsordningen – denna lag reglerar hur och vem som kan ärva och sitta på Sveriges tron. Till exempel bestämde man i denna successionsordningen att en kvinna kunde ärva den svenska kronan, därför kan kronprinsessan Victoria en dag bli Sveriges statschef. Regeringsformen fastslår att Sverige ska vara en monarki med en kungafamilj som företräder Sverige i kontakter till exempel med utländska stater.

3) Tryckfrihetsförordningen – denna lag säger att alla i Sverige har rätt att fritt få uttrycka sin åsikt, att fritt få ge ut böcker, tidningar och tidskrifter och att svenska myndigheter inte har rätt att granska eller censurera vad som skrivs eller sägs. Här finns också offentlighetsprincipen som ger alla rätt att ta del av alla myndigheters arbete, korrespondens och att alla allmänna handingar ska vara offentliga.

4) Yttrandefrihetsgrundlagen – denna lag slår fast att alla får uttrycka (nästan) allt. Det man inte får uttrycka är hets mot folkgrupp. Man får heller inte förtala eller kränka annan person. Filmer med sexuellt våld räknas inte in i yttrandefrihetsgundlagen. I övrigt är inte censur tillåtet. Myndigheter får inte granska eller censurera vad som sänds i radio, tv eller i tryckta medier på förhand. Endast biograffilmer är de enda som kan granskas och censureras i Sverige.

Sedan har vi ytterligare en lag som är någonting mellan en grundlag och vanlig lag, och det är Riksdagsordningen. Den har varit en grundlag men är inte det längre. Denna lag reglerar riksdagens arbete och formerna för sitt arbete. Denna lag kan endast ändras om två riksdagar har kommit fram till samma beslut med ett ordinarie val mellan eller om två tredjelar av riksdagen stödjer ändringen.